Medlemsintervju med Helle Ahlenius Pallesen: ”Att bo och arbeta i två länder har gjort mitt liv mycket rikare”
Medlemsintervju: Helle Ahlenius Pallesen, direktör för föreningen Øresundsadvokater och styrelseledamot i Øresundsinstituttet, Svensk-danska kulturfonden och Danske Torpare.
Øresundsinstituttet har mer än 100 medlemmar från Sverige och Danmark. Medlemmarna ingår i ett unikt nätverk av offentliga och privata aktörer från olika branscher. Drygt två tredjedelar av våra medlemmar är från privata näringslivet och i vår medlemskrets finns även universitet, departement, regioner och kommuner. I varje månadsbrev presenterar vi en medlem i en kort intervju.
Vad betyder Öresundsregionen för dig personligen och för Øresundsadvokater?
– Vi var en grupp på cirka 20 danska och svenska advokater som startade föreningen 2005. Anledningen var att vi upplevde att det kom fler och fler dansk-svenska juridiska frågor. Hur ska jag upprätta en filial på den andra sidan Öresund? Hur anställer vi folk – hur avskedar vi folk? Vilka regler gäller om jag blir skild och vad gäller kring arv. Det är bara exempel på de frågor som uppstod. En härlig blandning av affärsrättsliga och privata juridiska frågor. I dag är vi över 90 danska och svenska advokater i nätverket och täcker i praktiken alla kompetenser. Det är fortsatt många frågor och konflikter. Det är bra att vi har Øresunddirekt och andra som ger rådgivning, men det är också bra med en advokat när konflikterna verkligen har blivit svåra att lösa.
– Privat träffade jag 2006 en svensk man och beslutade mig 2007 för att flytta från Köpenhamn till Malmö, så jag fick ju också alla dessa praktiska frågor in på livet. Föreningen Øresundsadvokater kom faktiskt först – mannen senare. I dag bor min man och jag på Ven, som har cirka 400 fast bosatta. Vi blev fastboende på ön när pandemin drog igång. En pärla mitt i Öresund där man kan på ett fantastiskt sätt arbeta digitalt.
– Att bo och arbeta i två länder har gjort mitt liv mycket rikare. Det låter kanske lite högtravande men jag menar det verkligen. När man bara är i ett land funderar man inte alltid så mycket över varför vi gör som vi gör. Man kan bli lite trångsynt. När man rör sig i flera länder och i flera kulturer ställer man fler frågor till sig själv om sin omvärld.
Berätta om dina olika engagemang i organisationer som har en knytning till både Danmark och Sverige?
– Jag har haft förmånen att få möjlighet att arbeta med dansk-svenska förhållanden på flera plan. Jag sitter i styrelsen för Øresundsinstituttet och de många analyser och projekt institutet arbetar med har gett mig insikt och fakta om förhållanden som jag kunnat vidareföra till Øresundsadvokater. Till exempel hade vi på ett seminarie i Øresundsadvokater representanter från Øresundsinstituttet för att jämföra danska och svenska politiska partier. Det var nyttigt för våra advokater att lära sig om de två ländernas politiska system och partier.
– För över 5 år sedan kom jag med i styrelsen för StyrelseAkademien Skåne, som är en helt svensk organisation med över 7000 medlemmar, men jag hade arbetat med styrelsearbete och andra styrelseföreningar i Danmark och den kunskapen kunde jag nu föra vidare in i den svenska organisationen. Föreningen har nu kontakt med Danske Bestyrelseskvinder och Sydsvenska Handelskammarens 100-liste, så här har vi ett triumvirat.
– För ett par år sedan fick StyrelseAkademien, Øresundsadvokater och Øresundsinstituttet utarbetat en gemensam rapport om hur danska och svenskar har ledande poster på tvärs mellan länderna. Det är bara ett exempel på hur vi samverkar och knyter samman kunskap och kompetenser.
– För tre år sedan kom jag in i styrelsen för Svenska-danska kulturfonden som har adress hos Föreningen Norden i Stockholm. Initiativtagare till fonden, som grundades 1953, var bland annat Sydsvenska Handelskammaren. Som enda dansk i styrelsen kan jag bidra med kunskap om danskt kulturliv, och det har varit mycket inspirerande att behandla de många ansökningar som har kommit till fonden.
– Under våren 2021 kom jag med i styrelsen för Danske Torpare, som är en förening för danskar med fritidshus i Sverige. Föreningen har 8500 medlemmar. Jag är själv inte en typisk ”torpare” eftersom jag bor i Sverige men jag har nätverk och en bakgrund som förhoppningsvis kan vara till nytta i föreningen. Just nu arbetar vi med att få det praktiska kring det så kallade ”samordningsnumret” att fungera. Jag intresserar mig mycket för kultur och historia och tycker det är otroligt fascinerande med ”Skånelandskabet” (Skåne, Halland och Blekinge) som ju skulle försvenskas efter Roskildefreden 1658 för att bli en integrerad del av Sverige. Man förstår sin nutid bättre om man också känner till sin förtid, och i denna region finns det fortfarande väldigt många danska spår.
Du är själv en gränsgångare – hur har du upplevt det senaste året och vilka förväntningar har du på Öresundsregionen i framtiden?
– Under åren 2007-2017 reste jag varje dag med Öresundståget. De första åren gick bra. Då vi fick city-tunneln i Malmö och station Triangeln blev det fantastiskt. Med de många tågavgångarna visade det sig att min dagliga restid faktiskt var betydligt kortare än restiden för mina danska kollegor, som bodde på Själland. Så kom flyktingkrisen 2015 och allt blev besvärligt. Efter ett par år blev det mer smidigt, men så kom pandemin.
– Men faktiskt tror jag att coronakrisen slutar positivt. Vi har lärt oss att arbeta digitalt och behöver inte resa varje dag. Självklart vill vi gärna träffa folk från den andra sidan igen – och det kommer vi helt säkert också göra – men det behöver inte vara varje dag. Om vi inte hade haft pandemin så skulle det säkert ha tagit många år innan vi hade utvecklat oss digitalt, som vi har gjort. Det är möjligt att vi har fått ett bakslag men krafterna är så starka att vi nog ska komma framåt.
Foto: Helle Ahlenius Pallesen