Intervju med Daniel Andersson: En svensk med mission att höja statusen på dansk danskonst

Med sig från Sverige har Danjel Andersson en helt annan syn på dansen än han upplever i Danmark. Som konstnärlig ledare för Dansehallerne i Köpenhamn vill han medverka till att höja statusen på dans och skapa mer samarbete mellan genrer och över gränser. Att samarbeta mer med andra nordiska aktörer tror han blir viktigare i framtiden för att kunna hålla sig inom en tågresedistans på sex timmar – med målet om att öka internationell co-produktion utan att skada miljön och klimatet.

Svenska Danjel Andersson har varit direktör och konstnärlig ledare för Dansehallerne i Köpenhamn sedan maj 2019. Han kommer från en liknande position i Stockholm och upplever att dansen har en mycket högre status i Sverige än i Danmark.
– Redan innan jag började jobba här funderade jag över varför dansen inte är så utbredd i Danmark. Som konstform har dansen väldigt låg status. Det finns en bild av dans som något elitistisk även om det inte alls är så i uttrycksformen. Så det var en kulturchock att komma hit. För det stämmer inte överens med hur dansen tas emot i resten av världen. Det ville jag söka ett svar på, säger han, och tillägger att han i Dansehallernes vision har lagt till att höja statusen på dans som konstform.

Det finns givetvis inte något enkelt svar på frågan om dansens status i Danmark. Danjel Andersson pekar bland annat på sättet att prata om dans, sämre finansieringsmöjligheter och bristen på samarbetstänkande.
– I Danmark pratar man om samtida dans som ”modern dans” – men modern dans var ett gammalt begrepp redan på 80-talet. Det som dominerar här idag är dans som använder sig av kroppens uttryck för att uttrycka teaterns narrativ. Och sedan om balett. Det finns en stark balett-tradition i Danmark som härstammar från Bournonvilles tid. Så i Danmark är det antingen dansteater eller balett som gäller. Allt annat än det är elitistiskt i danskarnas ögon. Och samtidigt är få intresserade av dans. Så ser det inte ut internationellt, där ses dansen som en föregångare, säger Danjel Andersson, som under sin tid som chef för Moderna dansteatern i Stockholm bytte till namnet MDT just för att undkomma kopplingen till modern dance och orsaka missförstånd internationellt där begreppet Contemporary oftare används.

Han hade även med sig idéer, bland annat från sitt arbete med en plattform för internationell performance, om att öka samproduktionen med andra aktörer och bli mer internationell.
– Så allt det ville jag ju gärna säga till danskarna. Men de vill ju helst inte höra en svensk som talar om för dem vad de ska göra. Det var ingen bra strategi. Jag blev faktiskt uppkallad till PUS efter att ha skrivit en text i ett nyhetsbrev om hur Danmark hade missförstått dansen, och fick veta att så gör man inte i Danmark, berättar Danjel Andersson och tillägger:
– Det var ju ett märkligt beteende och mycket maktfullkomligt, men de hade ju rätt, en lite mer ödmjuk position hade varit på sin plats.

(News Øresund – Thea Wiborg)

Läs hela intervjun på News Øresund

Foto: Lærke Posselt

Intervju med Daniel Andersson: En svensk med mission att höja statusen på dansk danskonst

ØRESUNDSINSTITUTTET

NEWS ØRESUND

VÅRA MEDLEMMAR

KONTAKTA OSS