Ny analys: Dansk-svenskt kultursamarbete – kulturens ramar | Perspektiv på struktur och finansiering av kultur

---

Läs analysen här

Johan Wessman, vd Øresundsinstituttet, hälsar välkomna.

Anna Palmehag, senioraranalytiker, och Thea Wiborg, senioranalytiker och chef externa relationer vid Øresundsinstituttet, presenterar den första analysen i Øresundsinstituttets dansk-svenska kulturprojekt med tolv djupintervjuer med danska och svenska kulturaktörer samt en genomgång av den grundläggande strukturen för dansk och svensk kulturpolitik och finansiering.

Lise Bach Hansen, head of programming talks & literature, Det Kongelige Bibliotek, presenterar deras samarbete med Östersjöfestivalen den 9 september.

Benny Marcel, direktör Nordisk Kulturfond, presenterar fondens nya antologi ”Afspejlinger – kunst kultur politik samfund”.

Lise Bach Hansen presenterar det dansk-svenska kulturprojektets sounding board där hon är ordförande.

Staten och kommunerna i Danmark la tillsammans drygt 24 miljarder danska kronor på kultur 2019 enligt Danmarks Statistik. Det motsvarar mer än 4 100 kronor per invånare. I Sverige lade staten, regionerna och kommunerna samlat 31 miljarder svenska kronor på kultur, motsvarande cirka 3 000 kronor per invånare, enligt siffror från Kulturanalys. Siffrorna är inte direkt jämförbara eftersom det är olika vilka områden som hör till kultur i de två länderna, men även enligt jämförbar statistik satsar Danmark mer pengar på kultur än Sverige.

Samtidigt upplever många av intervjupersonerna i denna rapport att det finns mer pengar att tillgå i Sverige än i Danmark. Det kan hänga ihop med att förutsättningarna för kulturstödet är olika. Till exempel har svenska Kulturrådet en mycket större budget än danska Kunstfonden. Men det har även i Danmark under de senaste åren varit stort fokus på att spara och effektivisera, till exempel genom det så kallade omprioriteringsbidraget som innebar att kulturinstitutionerna under några år ålades ett årligt sparkrav på två procent, men som slopades 2020. Det verkar även finnas en högre grad av ekonomistyrning av kulturinstitutionerna i Danmark än i Sverige. I Sverige kommer samtidigt en större andel av finansieringen av kulturinstitutionerna från det offentliga.

Det finns däremot en debatt i Sverige om att det förekommer en ökad värdemässig styrning av kulturen. Kulturanalys konstaterade i sitt regeringsuppdrag, att undersöka den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten, att till exempel Kulturrådet har ansvar för att integrera olika typer av perspektiv i sin verksamhet vilket i viss utsträckning påverkar bidragsgivningen och de sökande. Flera av intervjupersonerna till denna rapport pekar också på denna skillnad, på gott och ont.

I Sverige ses kulturen som självklar i samhället – i Danmark måste den motivera sin plats genom att vara lönsam, upplever många intervjupersoner. Det skapar en dynamik på tvärs.– Vi danskar lockas av det säkra i Sverige, men är så vana vid att inget är säkert att vi kommer med en attityd: vi ska inte vila – världen förändrar sig. Vi är vana att argumentera för vår sak, att se allt genom publikens ögon, säger Maria Frej, konserthuschef på Malmö Live.

Kulturchefer och andra kulturarbetare som tar jobb på andra sidan Öresund bidrar till ett starkare nätverk över gränsen, visar intervjuerna i denna analys. Eftersom de har kvar nätverket i hemlandet kan de utnyttja det för att skapa mer tvärgående samarbeten och se andra möjligheter än de som enbart arbetat i ett land.

Øresundsinstituttet kartlägger det befintliga samarbetet och tvärgående aktiviteter i danska och svenska kultursektorn med stöd från Svensk-danska kulturfonden och Region Skåne. Syftet med analysprojektet är att genom en kartläggning av aktörer och samarbetsprojekt inom kultursektorn, som verkar mellan Danmark och Sverige, bidra till att skapa ett nytt kunskapsunderlag som ska göra det möjligt att bättre nyttja den potential som finns när det gäller kultursamarbeten. Huvudperspektivet är Öresund, men vi har även ett nationellt perspektiv med fokus på huvudstäderna – Stockholm och Köpenhamn och vill spegla fyra dimensioner:

* gemensamma kulturprojekt över landsgränsen

* personalutbyte över landsgränsen

* publikutbyte och marknadsföring över landsgränsen

* gränshinder inom kultursektorn.